Uppryckning måhända

Jag är verkligen en urusel bloggare på alla sätt. Alldeles för få uppdateringar och dåligt med bilder, fy skäms. Herrejösses, här har jag genomlevt en av årets höjdpunkter, julen, med mat och pynt och tomtar och julklappar, och inte en enda bild har jag knäppt.

Överväger förstås om jag ska fortsätta traggla på i bloggens värld...jaja, det är ju onekligen rätt skönt att få skriva strunt och häva ur sig allsköns trams utan större hänsyn...Och att titta tillbaka, som en dagbok i bild och ord som speglar stämningar och skeenden. Jo, det är nog rätt ego-kul ändå när jag tänker efter. Kanske.

Julen, ja. Fem dagars ledighet och det känns faktiskt lite skönt med jobbavbrott i morgon. Känner mig utvilad och lite uttråkad av alla röda dagar, så jobbet ska bli bra. Fast en kort dag tror jag. De flesta är lediga och mitt jobb är en kedja av beroenden av andras arbeten, så jag kan tänka mig att knata hem vid tvåtiden. Perfekt start.

På kvällen en kort after work med C & B, myspysigt, och därefter en bio med hela familjen.

Fredag jobb igen, och på kvällen släktmiddag med bl. a makens bror med familj som är på besök från Schweiz. Därefter hem och packa det sista inför Sälen, dit vi åker på lördag. Äldste sonen, som fyller 18 om ett par veckor, är inte alls pigg på att följa med och vi har haft en dispyt i ämnet idag. Han har ont i ett knä och kommer inte att kunna åka skidor, vilket förstås är jättetråkigt. Samtidigt lämnar jag inte honom hemma själv över nyår, och Sälen måste tittas till och övriga familjen har sett fram emot det så det värker.

Det kommer att bli ett prövningens år, med en hönsmamma och en son som vill prova sina vingar. Älskade, stora lilla unge, vi ska nog klara det här, men inte utan tårar och kramar och förmaningar.

Och jag har ju fått julklappar, gudbevars! Fina, bra sådana och jag är så nöjd och här kommer ett litet urval:

Velourklänning från Chill Norway

Tofflor, perfekta för kyliga vintergolv, armband: Vintage by Fé

Mössa Hunkydory

Ja, julen kom och julen gick, och även om det är lite sorgligt att den är över så känns det ändå hoppfullt. Inte hoppfullt som i våren, nä, här vilar ungefär en halvmeter snö. Men hoppfullt som i att ljuset snart sakta återvänder, att skidsäsongen börjar och att det ändå är vår inom räckhåll.

En innehållsrik vår hoppas jag, med en del resor planerade. Och en vår då jag ska vara snäll mot mig själv. Jobba mindre, stressa mindre, lyssna på min kropp och äta bra och röra på mig. Visst låter det feel-good? Mooowaaaahhh!!!

Nedräkningen har börjat

Dagens lördag:

Jag är verkligen som ett förväntansfullt barn inför julen. Pirrig och stressad till tusen, trots att jag är klar med allt i god tid. Det här är höjdpunkten på året, tycker ni det också?

I går eftermiddag träffade vi ett par vänner på after work en stund, mysigt. Satt i en överbelamrad lokal och drack skumpa och tittade på stressade julklappsköpare som började sina inköp igår. Totalt oförklarligt om du frågar en kontrollerad, planerande julfascist som mig.

Börjar dagen med en Treo och bankande stresshuvudvärk. Totalt onödigt och oförklarligt.

Huset är tyst, granen lyser, ungdomarna sover och det är nästan så jag önskar att jag hade några måsten hängande över mig. Bara för att, liksom.

Maken har åkt in på stan med en kompis för att handla frujulklappar, alltid ute i sista minuten. Jag hoppas på stordåd och att han förstår sitt eget bästa. Tycker jag har hittat jättebra klappar till honom, men det törs jag inte berätta här utifall han skulle smygläsa (vilket inte är så troligt).

Små, lätta snöflingor singlar ner, lagom kallt och vi är lediga. Da´n före da'n före da'n.

Kan nån stoppa tiden?

Surt sa räven

Dagens tisdag (kors i taket):

Kängor: Vagabond, jeans: Please, tisha: H&M, kofta: Hunkydory, sjal: Rabalder

Idag har jag varit på ett riktigt skithumör utan att  veta varför. Ingen särskild anledning alls faktiskt.

Bara ilsk och sur och uttråkad, och tiden går sakta. Jag vill vara ledig och ha jul, vill ha fredag och känna livet i mig. Alltid det där att se framåt utan att se det som är nu. Suck.

Köpte den allra sista julklappen på lunchen idag (det har jag gjort varje dag den här veckan), och maken handlade det allra sista (och viktigaste!) till julbordet; patén. Får jag inte paté och cumberlandsås till så kan det kvitta, mmmm gifter sig så bra med salt jansson, sill och revbensspjäll.

Jaja, har det väl för all del rätt bra så jag kan gott sluta tjura.

I morgon kväll ska jag gå ut och äta med en kompis, ska bli kosigt. På torsdag ska jag ordna med lite avskedsmingel för min chef, som slutar vid nyår. Hon har varit en mycket god chef, så det känns lite knepigt, men jag tror att det nya blir bra också. Har ju min chef på distans dessutom, så vi ses inte så ofta vilket säkert har varit till hennes fördel.

Och sen är det fredag! Och därefter fem dagars ledighet, nyp mig i armen säger jag.

Och surpuppan ska nog överleva det här också.

En liten kärleksförklaring

Idag fyller min man år.

Min man. Min fina, genomsnälla klippa till man. Som alltid står stadig och trygg, och har ett lugn som smittar och lenar. Som tänker på sig själv i sista hand och som sätter sin familj före allt på jorden.

Min man, som tror gott om människor och som bollar jobb, barn, ideellt arbete och en neurotisk hustru med varma, mjuka händer. Som har ont om tid men alltid har tid för den som behöver.

Min man, som är disträ, tankspridd och slarvig. Som jobbar på tok för mycket, glömmer telefoner och tappar bort visakort.

Min man, som år efter år står ut med en obstinat, naiv, slösaktig och tempramentsfull fru, utan att tappa fattning eller tålamod. Som smeker bort tårar och viskar kärlek, slår knut och visar ömhet.

Min man, jag älskar dig.

Slår mig för bröstet

Helgen skulle egentligen ha spenderats på annan ort, men vädrets makter ville annorlunda, när lördagen bjöd på snömodd och kraftig vind. Vi valde att stanna hemma och det kändes klokt, på många sätt.

I går lördag fick vi handlat varenda julklapp förutom att jag alltid köper några extra i slutet i alla fall på två timmar. Effektiv shopping som hette duga, dessutom köpte vi den sötaste gran som skådats.

Och idag söndag, vilken dag. Jag är alldeles urlakad, fast på ett skönt sätt.

Jag gillar vanligtvis inte söndagar, kanske för att de är innehållslösa och utan nyfikenhet och planer. Det innehållslösa är jag förstås själv upphov till, men är inte sönda'n en lång väntan på måndag? Medan fredag är som den 23 december, pirrig och hoppfull. Så hemsk är jag.

Idag har hunnits med så mycket så jag slår mig kraftfullt för det husmoderliga bröstet. Vad sägs om att ha:
-handlat all julmat
-rullat julköttbullar
-klätt granen
-gjort en sats julgodis
-städat gästrummet i garaget inför julgästs ankomst (=min mamma)
-städat ur kyl och skafferi

Maken har deltagit för all del, kanske till merparten

Liten, nätt och rar i sin enkelhet. Är lite konservativ av mig när det gäller granpynt, bara halm och rött

Maken hittade dietpulver längst in i skafferiet, som han föreslog skulle bli veckans meny. Det blev raggmunk och fläsk idag kan jag meddela

En feel-good-bloggerska hade nog lagt upp köttbullarna i en kopparkittel innan hon fotade

Det känns alltså som vi är julklara. Joppejdijoppejda.

I morgon fyller maken år, det höll jag nästan på att glömma. Vi fyller förresten år allihop kring jul i den här familjen. Jag kan berätta att det är ganska kostsamt att ha ett födelsedagsbarn i slutet av november, en i december och två i januari. Däremellan julen och en nyår i Sälen med liftkort och hummer och allt därtill. Jo, det är synd om människorna.

Vatten och bröd i februari, och jag lär för all del kunna leva på det befintliga fläsket.

*Fläskfia tar en skumtomte till*

Återhämtningsdag

Är på bättringsvägen rejält, skönt, men har varit hemma från jobbet idag också. Ingen feber nu men hostan från helvetet, annars är det bra.

Har haft en skön dag och lufsat i raggsockor och ätit julmatsrester från makens jobbmiddag här hemma igår. Och vilken mat sen. Han hade tagit catering från ett ställe och jag skulle nästan kunna vara benägen att ta julaftonens mat därifrån (om jag inte var så traditionsbunden just kring jul). Små, små hemrullade köttbullar, ljuvlig jansson och en rödbetssallad som jag aldrig smakat i närheten av.

Jag och pojkarna flydde middagen och hade en mysig kväll hemma hos svärisarna, åt pizza och kollade på TV och pratade. Gav oss hemåt vid tiotiden, och då var det fullt ös här hemma med julsånger och julklappsutdelning.

Och då kommer chefens fru hem, trött, sjuk och absolut inte in the mood att kallprata, mingla och vara trevlig. Men naturligtvis hälsade jag plikttroget, ställde artiga frågor och skyndade mig sedan in i sängen med en bra bok på magen. Tillställningen klingade av kring halv tolv, sedan var maken uppe och städade fram till tvåtiden på natten. Hahaha, tur att jag hade min flunsa att skylla på.

Känner att hemmafru skulle kunna vara mitt kall så här i jultider. Idag har jag fyllt på med julgodis och kuverterat och lackat alla (hemmagjorda) julkort. Jojo, skryt skryt från tomtemor.

Dagens julpyssel

Vad konstigt det känns med vardag och jobb i morgon igen. Vet redan nu att jag kommer behöva jobba som en besatt för förlorad tid, med hundra mejl att ta mig igenom. Minst. Usch, jag vill ha semester. Det får jag ju så småningom, bara över julen är det tre extra lediga dagar. Ska jobba torsdag-fredag efter jul, men sedan blir det långledigt tack och lov. 

Och så blir det Sälen över nyår, jösses vad jag längtar. Och så längtar jag efter julmat igen, ska gå ut i garaget där hela härligheten ståtar för att det inte får plats i kylen.

Behöver jag säga att jag känner mig i fin shape, otränad, trött, smällförkyld och full av jansson och Lindt-choklad? Nä.

Sjukstuga

Ja, herrejösses, jag hade nästan glömt hur det är att vara riktigt sjuk. Ni vet så där febersjuk så man känner sig minst i hela världen, och frossar och snörvlar och huvudet känns som man skulle vilja skruva av det och ge till nån skrytgök på Facebook.

Ja, ungefär så har mina senaste dagar sett ut (sista, hade jag kunnat skriva för ett par dagar sen, trodde bokstavligen jag skulle dö influensadöden).

Nu kan jag allt om nobelpristagarna efter att ha spenderat tiden i TV-soffan, så har ni frågor på stamceller eller kinesiska versfötter så är det bara att ställa dem. Atjooooooo!

Om ni vill höra hela min sjukhistoria klart ni vill så började den i lördags, efter en tjejkväll i fredags som kan gå under benämningen VM i skratt, tjatter och massor av vin. Vi hade knytis med indiskt tema och åt så mycket gott så jag ids inte ens beskriva (inga bilder tagna tyvärr, jag var en nervös, stressad värdinna som vanligt). Halv fyra kom jag i säng, och när jag vaknade var rösten borta. Bokstavligen. Inte ett pip fick jag fram, men trodde förstås att det berodde på gapskratt, sång och pladder. Framemot eftermiddagen frossa och feber och på kvällen inlindad som en kåldolme i filtar, sörplandes alvedon.

Nu börjar jag komma tillbaka till livet, även om näsan är röd och nyllet blekare än blekt. Matlust däremot har jag och har haft. Är inte det förbannat orättvist? Helt plötsligt klockan elva på kvällen satte pepparkakssuget in, och suget efter Lindt-choklad och ost- och fikonkex. Mitt i feberyran. Tror inte det jag är normalt va? Så inte bara blek, uttråkad och ful, nä fetare också. Heja.

Och inte nog med allt j-a elände (nä, har aldrig sagt att det här är en feel-good-blogg) så ska maken ha julbord här hemma i kväll för sin personal. Fatta att jag är sur. Så jag och barnen får åka hem till svärföräldrarna (som är bortresta tack och lov, så jag slipper smitta ner) och kampera i kväll, inte en chans att jag minglar i mitt eget hem, blekfet, smällförkyld och ettrig. Tur för maken skulle jag vilja säga.

Hoppas ni gick stärkta genom mitt blogginlägg och att det ingav hopp.

Ajöken och på återseende.