Uppryckning måhända

Jag är verkligen en urusel bloggare på alla sätt. Alldeles för få uppdateringar och dåligt med bilder, fy skäms. Herrejösses, här har jag genomlevt en av årets höjdpunkter, julen, med mat och pynt och tomtar och julklappar, och inte en enda bild har jag knäppt.

Överväger förstås om jag ska fortsätta traggla på i bloggens värld...jaja, det är ju onekligen rätt skönt att få skriva strunt och häva ur sig allsköns trams utan större hänsyn...Och att titta tillbaka, som en dagbok i bild och ord som speglar stämningar och skeenden. Jo, det är nog rätt ego-kul ändå när jag tänker efter. Kanske.

Julen, ja. Fem dagars ledighet och det känns faktiskt lite skönt med jobbavbrott i morgon. Känner mig utvilad och lite uttråkad av alla röda dagar, så jobbet ska bli bra. Fast en kort dag tror jag. De flesta är lediga och mitt jobb är en kedja av beroenden av andras arbeten, så jag kan tänka mig att knata hem vid tvåtiden. Perfekt start.

På kvällen en kort after work med C & B, myspysigt, och därefter en bio med hela familjen.

Fredag jobb igen, och på kvällen släktmiddag med bl. a makens bror med familj som är på besök från Schweiz. Därefter hem och packa det sista inför Sälen, dit vi åker på lördag. Äldste sonen, som fyller 18 om ett par veckor, är inte alls pigg på att följa med och vi har haft en dispyt i ämnet idag. Han har ont i ett knä och kommer inte att kunna åka skidor, vilket förstås är jättetråkigt. Samtidigt lämnar jag inte honom hemma själv över nyår, och Sälen måste tittas till och övriga familjen har sett fram emot det så det värker.

Det kommer att bli ett prövningens år, med en hönsmamma och en son som vill prova sina vingar. Älskade, stora lilla unge, vi ska nog klara det här, men inte utan tårar och kramar och förmaningar.

Och jag har ju fått julklappar, gudbevars! Fina, bra sådana och jag är så nöjd och här kommer ett litet urval:

Velourklänning från Chill Norway

Tofflor, perfekta för kyliga vintergolv, armband: Vintage by Fé

Mössa Hunkydory

Ja, julen kom och julen gick, och även om det är lite sorgligt att den är över så känns det ändå hoppfullt. Inte hoppfullt som i våren, nä, här vilar ungefär en halvmeter snö. Men hoppfullt som i att ljuset snart sakta återvänder, att skidsäsongen börjar och att det ändå är vår inom räckhåll.

En innehållsrik vår hoppas jag, med en del resor planerade. Och en vår då jag ska vara snäll mot mig själv. Jobba mindre, stressa mindre, lyssna på min kropp och äta bra och röra på mig. Visst låter det feel-good? Mooowaaaahhh!!!

Nedräkningen har börjat

Dagens lördag:

Jag är verkligen som ett förväntansfullt barn inför julen. Pirrig och stressad till tusen, trots att jag är klar med allt i god tid. Det här är höjdpunkten på året, tycker ni det också?

I går eftermiddag träffade vi ett par vänner på after work en stund, mysigt. Satt i en överbelamrad lokal och drack skumpa och tittade på stressade julklappsköpare som började sina inköp igår. Totalt oförklarligt om du frågar en kontrollerad, planerande julfascist som mig.

Börjar dagen med en Treo och bankande stresshuvudvärk. Totalt onödigt och oförklarligt.

Huset är tyst, granen lyser, ungdomarna sover och det är nästan så jag önskar att jag hade några måsten hängande över mig. Bara för att, liksom.

Maken har åkt in på stan med en kompis för att handla frujulklappar, alltid ute i sista minuten. Jag hoppas på stordåd och att han förstår sitt eget bästa. Tycker jag har hittat jättebra klappar till honom, men det törs jag inte berätta här utifall han skulle smygläsa (vilket inte är så troligt).

Små, lätta snöflingor singlar ner, lagom kallt och vi är lediga. Da´n före da'n före da'n.

Kan nån stoppa tiden?

Surt sa räven

Dagens tisdag (kors i taket):

Kängor: Vagabond, jeans: Please, tisha: H&M, kofta: Hunkydory, sjal: Rabalder

Idag har jag varit på ett riktigt skithumör utan att  veta varför. Ingen särskild anledning alls faktiskt.

Bara ilsk och sur och uttråkad, och tiden går sakta. Jag vill vara ledig och ha jul, vill ha fredag och känna livet i mig. Alltid det där att se framåt utan att se det som är nu. Suck.

Köpte den allra sista julklappen på lunchen idag (det har jag gjort varje dag den här veckan), och maken handlade det allra sista (och viktigaste!) till julbordet; patén. Får jag inte paté och cumberlandsås till så kan det kvitta, mmmm gifter sig så bra med salt jansson, sill och revbensspjäll.

Jaja, har det väl för all del rätt bra så jag kan gott sluta tjura.

I morgon kväll ska jag gå ut och äta med en kompis, ska bli kosigt. På torsdag ska jag ordna med lite avskedsmingel för min chef, som slutar vid nyår. Hon har varit en mycket god chef, så det känns lite knepigt, men jag tror att det nya blir bra också. Har ju min chef på distans dessutom, så vi ses inte så ofta vilket säkert har varit till hennes fördel.

Och sen är det fredag! Och därefter fem dagars ledighet, nyp mig i armen säger jag.

Och surpuppan ska nog överleva det här också.

En liten kärleksförklaring

Idag fyller min man år.

Min man. Min fina, genomsnälla klippa till man. Som alltid står stadig och trygg, och har ett lugn som smittar och lenar. Som tänker på sig själv i sista hand och som sätter sin familj före allt på jorden.

Min man, som tror gott om människor och som bollar jobb, barn, ideellt arbete och en neurotisk hustru med varma, mjuka händer. Som har ont om tid men alltid har tid för den som behöver.

Min man, som är disträ, tankspridd och slarvig. Som jobbar på tok för mycket, glömmer telefoner och tappar bort visakort.

Min man, som år efter år står ut med en obstinat, naiv, slösaktig och tempramentsfull fru, utan att tappa fattning eller tålamod. Som smeker bort tårar och viskar kärlek, slår knut och visar ömhet.

Min man, jag älskar dig.

Slår mig för bröstet

Helgen skulle egentligen ha spenderats på annan ort, men vädrets makter ville annorlunda, när lördagen bjöd på snömodd och kraftig vind. Vi valde att stanna hemma och det kändes klokt, på många sätt.

I går lördag fick vi handlat varenda julklapp förutom att jag alltid köper några extra i slutet i alla fall på två timmar. Effektiv shopping som hette duga, dessutom köpte vi den sötaste gran som skådats.

Och idag söndag, vilken dag. Jag är alldeles urlakad, fast på ett skönt sätt.

Jag gillar vanligtvis inte söndagar, kanske för att de är innehållslösa och utan nyfikenhet och planer. Det innehållslösa är jag förstås själv upphov till, men är inte sönda'n en lång väntan på måndag? Medan fredag är som den 23 december, pirrig och hoppfull. Så hemsk är jag.

Idag har hunnits med så mycket så jag slår mig kraftfullt för det husmoderliga bröstet. Vad sägs om att ha:
-handlat all julmat
-rullat julköttbullar
-klätt granen
-gjort en sats julgodis
-städat gästrummet i garaget inför julgästs ankomst (=min mamma)
-städat ur kyl och skafferi

Maken har deltagit för all del, kanske till merparten

Liten, nätt och rar i sin enkelhet. Är lite konservativ av mig när det gäller granpynt, bara halm och rött

Maken hittade dietpulver längst in i skafferiet, som han föreslog skulle bli veckans meny. Det blev raggmunk och fläsk idag kan jag meddela

En feel-good-bloggerska hade nog lagt upp köttbullarna i en kopparkittel innan hon fotade

Det känns alltså som vi är julklara. Joppejdijoppejda.

I morgon fyller maken år, det höll jag nästan på att glömma. Vi fyller förresten år allihop kring jul i den här familjen. Jag kan berätta att det är ganska kostsamt att ha ett födelsedagsbarn i slutet av november, en i december och två i januari. Däremellan julen och en nyår i Sälen med liftkort och hummer och allt därtill. Jo, det är synd om människorna.

Vatten och bröd i februari, och jag lär för all del kunna leva på det befintliga fläsket.

*Fläskfia tar en skumtomte till*

Återhämtningsdag

Är på bättringsvägen rejält, skönt, men har varit hemma från jobbet idag också. Ingen feber nu men hostan från helvetet, annars är det bra.

Har haft en skön dag och lufsat i raggsockor och ätit julmatsrester från makens jobbmiddag här hemma igår. Och vilken mat sen. Han hade tagit catering från ett ställe och jag skulle nästan kunna vara benägen att ta julaftonens mat därifrån (om jag inte var så traditionsbunden just kring jul). Små, små hemrullade köttbullar, ljuvlig jansson och en rödbetssallad som jag aldrig smakat i närheten av.

Jag och pojkarna flydde middagen och hade en mysig kväll hemma hos svärisarna, åt pizza och kollade på TV och pratade. Gav oss hemåt vid tiotiden, och då var det fullt ös här hemma med julsånger och julklappsutdelning.

Och då kommer chefens fru hem, trött, sjuk och absolut inte in the mood att kallprata, mingla och vara trevlig. Men naturligtvis hälsade jag plikttroget, ställde artiga frågor och skyndade mig sedan in i sängen med en bra bok på magen. Tillställningen klingade av kring halv tolv, sedan var maken uppe och städade fram till tvåtiden på natten. Hahaha, tur att jag hade min flunsa att skylla på.

Känner att hemmafru skulle kunna vara mitt kall så här i jultider. Idag har jag fyllt på med julgodis och kuverterat och lackat alla (hemmagjorda) julkort. Jojo, skryt skryt från tomtemor.

Dagens julpyssel

Vad konstigt det känns med vardag och jobb i morgon igen. Vet redan nu att jag kommer behöva jobba som en besatt för förlorad tid, med hundra mejl att ta mig igenom. Minst. Usch, jag vill ha semester. Det får jag ju så småningom, bara över julen är det tre extra lediga dagar. Ska jobba torsdag-fredag efter jul, men sedan blir det långledigt tack och lov. 

Och så blir det Sälen över nyår, jösses vad jag längtar. Och så längtar jag efter julmat igen, ska gå ut i garaget där hela härligheten ståtar för att det inte får plats i kylen.

Behöver jag säga att jag känner mig i fin shape, otränad, trött, smällförkyld och full av jansson och Lindt-choklad? Nä.

Sjukstuga

Ja, herrejösses, jag hade nästan glömt hur det är att vara riktigt sjuk. Ni vet så där febersjuk så man känner sig minst i hela världen, och frossar och snörvlar och huvudet känns som man skulle vilja skruva av det och ge till nån skrytgök på Facebook.

Ja, ungefär så har mina senaste dagar sett ut (sista, hade jag kunnat skriva för ett par dagar sen, trodde bokstavligen jag skulle dö influensadöden).

Nu kan jag allt om nobelpristagarna efter att ha spenderat tiden i TV-soffan, så har ni frågor på stamceller eller kinesiska versfötter så är det bara att ställa dem. Atjooooooo!

Om ni vill höra hela min sjukhistoria klart ni vill så började den i lördags, efter en tjejkväll i fredags som kan gå under benämningen VM i skratt, tjatter och massor av vin. Vi hade knytis med indiskt tema och åt så mycket gott så jag ids inte ens beskriva (inga bilder tagna tyvärr, jag var en nervös, stressad värdinna som vanligt). Halv fyra kom jag i säng, och när jag vaknade var rösten borta. Bokstavligen. Inte ett pip fick jag fram, men trodde förstås att det berodde på gapskratt, sång och pladder. Framemot eftermiddagen frossa och feber och på kvällen inlindad som en kåldolme i filtar, sörplandes alvedon.

Nu börjar jag komma tillbaka till livet, även om näsan är röd och nyllet blekare än blekt. Matlust däremot har jag och har haft. Är inte det förbannat orättvist? Helt plötsligt klockan elva på kvällen satte pepparkakssuget in, och suget efter Lindt-choklad och ost- och fikonkex. Mitt i feberyran. Tror inte det jag är normalt va? Så inte bara blek, uttråkad och ful, nä fetare också. Heja.

Och inte nog med allt j-a elände (nä, har aldrig sagt att det här är en feel-good-blogg) så ska maken ha julbord här hemma i kväll för sin personal. Fatta att jag är sur. Så jag och barnen får åka hem till svärföräldrarna (som är bortresta tack och lov, så jag slipper smitta ner) och kampera i kväll, inte en chans att jag minglar i mitt eget hem, blekfet, smällförkyld och ettrig. Tur för maken skulle jag vilja säga.

Hoppas ni gick stärkta genom mitt blogginlägg och att det ingav hopp.

Ajöken och på återseende.

Julklappar och lugn

Dagens tisdag:

Klänning/tunika: Ewa i Walla, sjal: H&M, jacka: Jackpot

Jag har känt mig lite udda idag, minst sagt. Om vi ska prata ytligheter. Volangtiden känns förbi, och ändå tycker jag väldigt mycket om den här klänningen. Känner mig lite som en grosshandlarfru från början av 1900-talet. Gud vilket svammel, det gör jag inte alls.

Jackan hittade jag i morse av en slump längst in i ett förråd, den hade jag helt glömt bort, och har inte använt på säkert 4-5 år. Avtagbart pälsfoder, snyggt, militärfärgat canvastyg, och rätt figursmickrande skärning. Gissa om jag kände mig nöjd över nygammalt kap?

Idag på lunchen körde jag ett julklappsrace till alla småkusinerna. Fem klappar handlades i sån superfart att jag är förvånad och nöjd som bara den. Återstår två till storkusinerna och en bytesklapp till släkten (vi har julkappslotteri bland de vuxna och köper en klapp à 300 kr till utvald person).

Förutom till den egna familjen och min mamma då. Puh. Maken önskar sig aldrig nåt annat än fred på jorden och jag Odd Molly men naturligtvis får även han klappar. Min mamma är tacksam för allt då hon är en fattig pensionär och pojkarna önskar sig dyra teknikprylar och pengar.

Egentligen är det ju rent sjukt hur mycket pengar man (vi) lägger på julklappar. Varje år tänker jag att det inte ska bli ett frosseri, men alltid samma sak. Fast det är ju väldigt roligt att ge (och få framförallt), men samtidigt ångestframkallande när man sitter där på kvällen och delar ut än det ena än det andra, med magen spyfärdig av julmat och godis. Som en kommersiell tragedi med Karl-Bertil i bakgrunden...

Den här julen ska vi fira med mannens föräldrar och syskon, och så min mamma förstås. I vanliga fall brukar vår familj och mor fira en stillsam julafton bara vi (och det är såååååå skönt), och träffa resten av släkten på juldagen. Men för ett tag sedan sa E att han tycker det är så trist att vi är ensamma på julen, då ska man ju vara många och det ska va stimmigt och storslaget. Pust. Jag förstår honom men är inte benägen att hålla med, men i år gör vi så. Bra.

Det var julen det.

I kväll är K och jag ensamma hemma. E sover över hos en kompis för han har håltimme halva da´n i morgon, och maken är på jobbresa fjärran bort. Vi har ätit fläskpannkaka (ja, jag också. Rejält) med sylt och pratat om läget på Västbanken och det nya betygssystemet. Han är nämligen sån min son, diskussionslysten och bildad, så jag blir alldeles varmstolt inombords.

Jag känner mig lugn i hjärttrakten, och det känns ovant. Gränslöst trött men tillfreds på nåt vis.

Så länge det varar.

Och jag skriver alldeles för mycket märker jag. Undrar om nån orkar läsa till slutet?

Tjofräs.

Ekorrhjulet

Jag sover, äter, jobbar, sover, äter och jobbar. Ja, ungefär så just nu.

Och ovanpå det den lediga helgen, som har bestått av ännu mer 16-årskalas för E, för släkt som inte kunde komma på födelsedagen. Kusiner och fastrar som avlöst varandra, tårtor, presenter och huset fullt. Han är i alla fall väldigt nöjd den unge herrn, fick en stockholmshelg tillsammans med sin pappa (ja, alltså min make *förtydligar*), en klocka, kläder, pengar, div. presentkort och fodral till datorn.

Nöjd, nyekiperad 16-åring (klocka och tröja: Gant)

Mitt i alltihop lite ytterligare adventspiff hemma och tillverkning av årets pepparkakshus (som blev så fult så jag undrar hur jag tänkte?). I fredags kväll solokvist hemma och tjejmiddag med E, prat, pasta och lite för mycket vin till långt efter midnatt. Mycket trevligt.

I kväll storhandling inför hela veckan, då maken reser bort med jobbet i morgon och jag vill vara provianterad i den tjugogradiga kylan. Brrrrrrrrr vad vidrigt kallt det är. Men vackert ute, ofantligt vackert, gillar verkligen den här tiden skarpt.

Till helgen åker maken upp till Sälen på skidhelg och jag ska ha tjejtantmiddag med knytis, och planering inför vår årliga skidhelg. Temat på maten är indiskt, och jag ska fixa naanbröd, linsgryta och chutney.

Vi är sju tjejer som åker upp till Sälen varje år vecka 5, och inför varje sådan helg har vi storslagen planering innan. Skulle nog säga att planeringen och själva Sälen-helgen är årets höjdpunkt all over. Vi har så himla kul, skrattar så magarna värker, går på spa, lagar- och äter gott, dricker vin, frossar i efterrätter, skvallrar, åker lite skidor och skrattar ännu mer. En resa god för själen. Sannerligen.

Jag visar förresten inga dagens nuförtiden slår det mig. Och det beror på att jag känner mig pufsig och blek och tråkig. Tjock och beige.

Upplyftande blogg det här. Tjing!

Ledig fredag

Jag har semester idag, utan någon anledning alls (mer än att jag har en massa plus på jobbflexen), och hjälp vad skönt att bara gå och skrota. Jag sov lagom länge, satt vid frukosten en timme och läste och mulade ägg och juice och surdegsbröd.

Jag har även suttit i morgonrocken och gjort affärer. Ingår i en Facebookgrupp där man säljer/köper Odd Molly, och på två minuter hade jag sålt en kofta som jag aldrig använder. Perfekt. Nu funderar jag som bäst på att lägga ut kläder där till försäljning, eftersom hela garderoben svämmar över av oanvända Mollysar. Perfekt julklappsfinansiering.

Fast jag tycker alltid det är bökigt att skicka och hålla på. I dag fick jag frågan om det var mycket noppor på tröjan jag sålde (jag skrev att det fanns en del på ärmarna). Hur ska jag bedöma vad köparen tycker är mycket? Gaaaaahhh, min fasa är att den jag säljer till ska bli besviken, för jag säljer inget som är slitet och sjabbigt, och som jag inte själv skulle tänka mig att köpa. Jag har aldrig handlat på Tradera, aldrig skickat och aldrig köpt begagnat just för att jag läst om så många lurendrejare och besvikelser. Klurigt det där.

Och finns det inkomster så finns det utgifter...

Odd Molly: Jaquard jumper

Köpte den här tröjan, tänker att den blir fin på julen med en kjol och tjocka strumpor till. Mycket nöjd och belåten.

Nyår har jag ännu inget i klädväg, men jag har ett span på House of Lola som kommer att ha en julkalender där de säljer vissa plagg billigare. Nu står hoppet till min kungliga hovleverantör Marita (finns som länk i bloggen med namnet Mafimo) på klänningen Marvellousdress *hoppas, hoppas*

För första gången sen jag minns när, ska jag vara ensam hemma i kväll/natt. Maken och yngste sonen ska åka på grabbhelg till Stockholm (en födelsedagspresent till E) och äldste ska sova över hos en kompis. Som tur är kommer min kompis E över i kväll, vi ska äta pasta, dricka vin och boka hotell till Rom (dit vi ska åka på 20-årig bröllopsresa i juni, tillsammans med E och hennes man). Vi gifte oss nämligen på samma dag, samma år, fast då kände vi inte varann.

Men innan dess ska huset städas och jag ska äta favoritlunchen lax med basilikasås och spela Peter Jöbacks julskiva högt, högt.

Sånt som man får göra när man är ensam hemma och har semester.

Kalas och semesterlängtan

Vilken dag till att ha gått i ett. Massor på jobbet och ut på lunchen i värsta busvädret för att panikhandla sista presenterna till yngste sonen som fyller 16 i morgon. Sexton! Min plutt, min bäbis- hur är det möjligt?

Hem och fixa mat och dammsuga inför kalas i morgon. I väg och handla, massor av folk på Maxi, vedervärdigt.

Slit och stress, mysigt för honom att ha farmor och mormor och kusiner och fastrar på besök. Men väldigt stressigt för mig som har världens kontrollbehov och ska ha allt klart, dessutom när jag jobbar hela dagen i morgon. Phuuuuuuuuu.

Nu börjar i alla fall hjärtklappningen avta, tacos är förberett inför kalaskvällen och paketen ligger prydligt inslagna, gömda under sängen och tårtan står ståtlig i kylen.

Snöblandat regn strilar ner utanför, adventsljus i fönstren och tisdagslugn som äntligen lägger sig.

Och jag känner mig lite som en nergången, blöt sko som nån trampat på. Utsliten. Om nån skulle ge mig en solsemester skulle jag hjula graciöst. Utan tvekan.

Adventsarsenal och bloggtankar

Kan man få öroninflammation i min ålder? Dum fråga kanske, varför skulle man inte det, men det är väl mest barn man hör drabbas? Jag har i alla fall jordens öronvärk och har haft sedan i lördags natt (det kanske inte blev bättre av att det serverades irish coffee här hemma kl ett i lördags natt? Och att jag, i min ålder, där kom det igen inte kom i säng förrän halv tre?).

Jag sitter ömsom hemma och jobbar, ömsom tar jag ett par alvedeon och överväger om jag ska ringa vårdcentralen, men hejdar mig. Bra kvinna reder sig själv, vill inte äta penicillin utan försöker kolla lite huskurer. Hur var det med den där löken i örat? Öronlök.

Har även hunnit adventspryda fönstren med stjärnor och/eller ljusstakar (adventspoliserna ombedes ej lägga sin långa näsa i blöt). Här kommer en väldigt illa fotad kavalkad:

Har även hunnit läsa bloggar förstås, och låg här och funderade på varför jag läser de bloggar jag gör. Vad gör en blogg bra och läsvärd? Och behöver den ens vara bra för att läsas? Svaret på den sista frågan kan jag svara nej på utan att andas, den första är lite klurigare.

Jag har några länkade bloggar som jag kikar in hos regelbundet, men jag läser även en mängd andra *host*, av olika skäl

De allra flesta bloggar läser jag som lite kvällsunderhållning, en dos inspiration blandat med vardagsdramatik-med-folk-som-har-det-ungefär-som-jag. Oftast en okomplicerad text med bilder på kläder, blommor, inredning mixat vardagsnära berättelser. Små fniss av igenkännande och ibland riktigt härliga gapskratt. Samhörighet.

Men jag ska erkänna att jag läser bloggar av andra skäl också. Ni vet, lite som när man läser Se & Hör (och skäms lite), och får inblick i liv där avsaknad av integritet och naivitet går hand i hand. Usch, ingen egenskap jag är stolt över, men ack så sann. 

Jag läser också en och annan blogg mycket p. g. a. poserna. Alldeles underbara poseringar där "dagens" visas på ett för mig helt fascinerande sätt (kan bero på att jag själv inte kan posera, jag ser liksom stelopererad ut). Tro nu inte att jag raljerar, det kan låta så, men jag är faktiskt ärligt förundrad och fascinerad. Jag tänker mer att jag skulle vilja sitta som en liten osynlig fluga bakom gardinen och spionera och lära av dessa fantasifulla framföranden Och detta utan att det finns nån som skriker cheeeeese och instruerar i vetenskapen fotogenique. Proffsigt var ordet.

Jag läser också de perfekta bloggarna, ni vet de där allt är underbart, fantastiskt, fab, mysigt och lovely. De är bara bäst. Jag kan garva ihjäl mig när texten inleds på sedvanligt vis med "Hello girls, hoppas ni har en alldeles amazing måndag" Och jag tänker att, välsignade människor, hoppas ni förstår att uppskatta ert fläckfria liv. Amen.

Tack och lov finns ju ingen regel för hur man får bloggskriva, såsom det finns i den litterära världen. Allt är tillåtet; särskrivningar, svengelska, felstavningar och illa tagna bilder. Allehanda teman får avhandlas och var och en är sin egen olyckas smed. Språkpoliserna må slita sitt hår, men bloggpoliserna, de har inte det minsta existensberättigande, för de får faktiskt inte finnas (även om en och annan verkar tro det, med sina surt anonyma kommentarer).

Ja, det var väl det hele. Frågor på det?

Varumärke

Ser att man kan hamna på min blogg genom att googla "blek", "småfet" och "kläder för fyrtioplussare"

You made my day.

Orättvist

Vaknade med en sprängande huvudvärk och illamåendetrött tidigt i morse. Visste man inte bättre skulle man kunna tro att jag är bakis, men icke ett dugg. Enkom vatten till maten och mycket sömn i går, borgar inte det för att må bra?

Maken däremot, som var på baluns i går kväll med både vin och avec, han studsade upp piggt i morse och bakade chokladbollar till eftermiddagens innebandymatch.

Orättvist så det förslår.

Jag har i alla fall gjort klart det som går att förbereda inför middagen i kväll. Till förrätt en bruschetta och sedan färsk pasta med en sås gjord på parmaskinka, rödlök, soltorkade tomater och gorgonzola. Till det en capresese-sallad och vitlöksbröd med örter och parmesan. Orkar faktiskt inte tänka efterrätt med min bankande huvudvärk, så det får bli en bit Rocky road till kaffet jösses så exklusivt.

Nu ska maken och sonen åka en sväng till det stora köpcentret, men jag stannar gladeligen hemma. Ska skåla i treo och lägga mig och vila en stund. Huvudvärken hindrade mig dock inte från att instruera sonen att i sin tur instruera sin pappa att jag, i julklapp, önskar mig sånt som börjar på Hunky och slutar på Dory.

Just in case.

Pynt & award!

I kväll är yngste sonen och jag hemma själva, och vi är  väldigt moderna asociala och har ätit middag med varsin surfplatta som sällskap. Gud förbjude.

Maken är på middag med ledarstaben för innebandyn och äldste sonen är på Dreamhack. Åh, vad jag saknar honom (jo, jag saknar maken också men han kommer ju snart), min långe, gänglige datahacker som är så allmänbildad och klok så man undrar hur det är möjligt. Älskade, älskade K.

Fast mysigt att ha bara en hemma också, prata om ditten och datten och bara vara, höra historier från skolan och en massa prat om allt och inget. Min goa, fina E, han är en mästare på att prata han. Orden och skrattet bubblar ur honom, så stor men ändå fortfarande så liten. Lilla, älskade skatt.

Eftermiddagen har varit behaglig, slutade tidigt och kom hem till ett tyst, mörkt hus som var hyfsat städat, så jag kunde slå ihop mina gröna en sekund eller två. Hade jag tänkt, men det blev över en timme. Vaknade med ett ryck och undrade över tid och rum, virrig och yr. Fast jag kände att det behövdes, utmattad är min lott och just nu bekymrar jag mig mest om hur jag ens ska kunna somna i kväll. Angenäma bekymmer.

Kvällen ska i alla fall ägnas åt att klura ut en efterrätt att bjuda på i morgon när vi får gäster. Är så himla dålig på desserter, har ni nåt bra enkelt tips?

Och kvällen har ägnats åt det annalkande advent, ytterligare lite juligt piff har fått flytta in, försiktigt och diskret.

Pinnig stjärna i all sin enkelhet har fått sin plats på spisen

Hyacinter, åh vad jag diggar hyacinter. Små, ettriga och väldoftande. Och så ljusstaken från Svenskt Tenn som jag köpte för en massa år sedan, men som jag tyckt varit trist och tantig, och som stått gömd i ett skåp i åratal. Och så helt plötsligt tycker jag den är fin! Tant?

Amaryllis för 39 kr på ÖB, vilket kap. Ska skynda mig att köpa fler.

Nu har den kommit fram, ja jag vet att det är för tidigt (förresten, det bestämmer väl jag?), undrar när jag ska sluta ursäkta mig för mitt julintresse? 

Och i går intogs årets första julbord, på IKEA. Såg att rara Flipfloppan skulle prova idag, spännande att höra din recension. Tyvärr var jag inte överväldigad, hade Tina Nordströms komposition från förra året i minnet (som var kanoners). Men för 99 kr får man vara nöjd ändå, julbord är alltid julbord och jag blir som ett barn på julafton, kan aldrig få för många. Och det återstår några till innan Aftonen; på jobbet, på slottet och någonstans med min mamma, som ännu inte är bokat. 

Ja, och just ja! Jag har ju fått en blogaward! Jag? Jag med mina 20 läsare per dag, och som inte skriver om nåt glammigt och flärdfullt och krispigt alls, har alltså fått finfin utmärkelse av störtsköna Fiona. Hon har gott omdöme den kvinnan, hehe. Tack snälla du, vad glad jag blev! 

En massa frågor bestod den av, jag blandar lite hej vilt och väljer friskt. Shoooooot:

Favoritparfym? Clean till vardags, Guccis Flora till fest

Vad ville du bli när du var liten? Journalist eller författare

Vad gör du idag? Är lite hemlig och vill vara hyfsat anonym på bloggen, särskilt när det gäller mitt jobb. Men jag jobbar med kommunikations- och informationsfrågor på en stor myndighet

Var ser du dig själv om fem år? Författardrömmen lever än...alltid

Längtar till? Julen

Rött eller vitt? Rött vin och vitt i basen när det gäller inredning. 

Sommar eller vinter? Vinter i vår stuga i Sälen. Oslagbart.

Vad gör dig ledsen? Barn som utsätts för övergrepp (och det gör mig inte bara ledsen, det gör mig urförbannad och oxtokig och förtvivlad)

Vad är det  bästa du vet? Naturligtvis min familj. Utöver det att läsa böcker, laga mat, resa och umgås med vänner

Vilken tillgång tror du dina vänner skulle säga att du har? Skojfrisk och pålitlig

Stads- eller lantistjej? Lantis utan tvekan. Städer gillar jag att besöka men skogen skulle jag kunna bo i till vardags.

Favoritmat? Husmanskost

Vart vill du åka på semester nästa gång? Jag vill åka till New York. Var där i våras och vill aldrig sluta åka dit, vill liksom ha en stående flight ett par gånger om året. Vilken stad.

Awarden ska egentligen vandra vidare, men jag ser ju nu att alla (eller de få) bloggar jag läser regelbundet har ju faktiskt fått en! Så jag avvaktar lite, suger på karamellen och skickar kanske ut en som en överraskningsraket när nån minst anar. 

Tack för att du orkade läsa ända hit, förskräckligt vilken skrivklåda jag hade i kväll. Tjofräs.

Tjat om mat

Dagens onsdag:

Boots: Replay, jeans: Please, t-shirt: MQ, kavaj: Tiger, sjal: Rabalder

Idag sa Smala Sussi på jobbet (ja, vi kan kalla henne så, för det är det hon heter) att "Gud vad gott det är, nu har jag börjat med pepparkakor och ädelost"

Phuuuuuuu.

Jag dolde onda ögat väl där jag satt med mitt ekologiska äpple. Precis som jag just nu tänker att mitt finska barkbröd som växer i munnen, det smakar väl ungefär som som en färskbakad tekaka? Inte är det så stor skillnad på gurka och smält fetsmör blandat med marmelad?

Och så hånler jag lite åt mina tidigare inlägg om att "det kändes så himla lätt att springa 6 km" Det är ALDRIG lätt att springa 6 km. För i kväll tog det visst stopp på springfronten, knät värker och jag är latare än latast och tänker bara på kolhydrater och socker.

I stället ägnades kvällen åt att storhandla vrålhungrig. Det var en prövning, det ska gudarna veta, det dansade chips och smågodis och färsk pasta framför ögonen, i en hypnotiserande tango. Systematiskt plockande från hyllorna, allt enligt lappen, sprang förbi godishyllorna och grabbade fyra hyacinter i ren ilska.

Ja, ni, med den här takten går jag nog ner 300 gram den här veckan, tjoho. Kanske kan fira med att dra upp dragkedjan på stövlarna till jul?

Nä, fy så trist mitt vikttjat är, skärp mig. Vad som däremot inte är trist är att jag fått en slags blog-award! Av snygga Fiona som spelar innebandy och bär sina Odd Molly med samma bravur. Återstår att gnugga den kolhydratfattiga hjärnan och replikera på awarden. Tack!

Pigg på fel tider & shoppingsugen på fel grejer?

Dagens tisdag:

 Boots: Replay, jeans: Please, linne: Hunkydory, kofta: Odd Molly

Den här dagen har flutit på behagligt, fick mycket gjort på jobbet och kunde smita vid fyra. För att fortsätta den två dagar gamla vanan att ge mig ut och springa direkt när jag kom hem. Det kändes hyfsat lätt idag också, lite träningsvärk i benen efter allt asfaltslöpande, men jag skulle tro att det kanske blev 6 km.

Det är en enorm skillnad i pigghet efter en sån inledning på em/kvällen, skallen känns rensad och jag har ork över. Det är en så ovan känsla för mig så jag går liksom och känner efter om det verkligen är sant? Förutom det vanliga, fixa käk och plocka har jag dammsugit hela huset, tänt ljus och känner mig extremt nöjd. Får man lov att vara det?

Ljushus

Har ätit en ceasarsallad till middag, och lite tråkigt är det att äta annat än övriga familjen, men just nu behöver jag flow i form av bra mat och pepp att gå ner de där sista förskräckligt svåra kilona. Fem veckor och fyra kilo- det borde väl gå? Om det inte vore för helgens mulande av Rocky road skulle jag vara hoppfull...

Specialkost till välgödd husfru

På tal om pigg, ja. Märker skillnad sent inpå kvällarna och har svårt att somna efter att jag sprungit, även om det gått några timmar. Jag som brukar ha svårt att hålla ögonen öppna efter halv tio har helt plötsligt svårt att somna, trots bok och sen timme Ja, jag måste ju förstås få gnälla över nåt. Vilket leder till att jag är aptrött när klockan ringer. Jaja, summan av lasterna är konstant.

I dag på lunchen gick jag en sväng på stan, och såg så mycket jag skulle vilja ha. Är förvånad själv att inget slank med, för det finns så mycket som drar just nu. Men samtidigt är det saker som egentligen inte känns som jag. Som jag aldrig tittat åt förut, som t. ex. ett par röda Dr Martens-kängor. På mig?? Kan tycka det ser skitcoolt ut på andra men har aldrig tänkt tanken att jag skulle? Eller de där leopardmönstrade tajtsen på Lindex. Hahaha, jag vet inte vad det är, en försenad 40-årskris kanske. Hur läckra som helst till en over-sizetröja och ett par Dr Martens.

Angenäma bekymmer, ajöken.

Spring i benen

Dagens (dassbilds)måndag:

Kofta och sjal: Odd Molly, jeans: Please

I kväll är jag så nöjd med mig, för jag gav mig ut och sprang direkt efter jobbet. Annars brukar jag hasa hem och laga mat, tvätta och fixa och i bästa fall ge mig ut när alla måsten är gjorda. När jag är alldeles slut och dödstrött.

Strax efter fem drog jag på mig löpardojjor och drog i väg, i dag blev det 5 km och det kändes lätt! Törs knappt knysta, men det kändes som jag hade klarat det dubbla nästan.

Så  nu har jag bestämt att det blir mitt nya, att strunta i alla rutiner och måsten när jag kommer hem, och direkt ut och springa. Tonårshuliganerna får stå ut med att jag inte sopar hela curlingbanan, utan de får ta ett par mackor om de är hungriga och så äter vi nån timme senare. Revoltmorsa.

Eftersom jag gärna ser hinder och nackdelar, så inser jag att det snart blir för halt för att springa utomhus. Då återstår två alternativ; ta mig till Friskis och springa på löpbandet bland alla svettisar, eller skaffa ett eget tomten, lyssnar du? Det senare är mer lockande, men det ska vara ett löpband, inget promenadband, och frågan är om det finns smidiga sådana som går att gömma undan? Vi har ingen plats att ha ett stående för jämnan.

Det får blir kvällens span. Och jag är pigg! Jag ska aldrig mer glömma bort att motionera. Tjing.

Att förbereda sig

Dagens söndag:

Stövlar: Promeboots, tajts: H&M, klänning & sjal: Odd Molly

 Adventspoliserna får huka sig, för idag har jag tagit fram pyntet och nosat lite på det.

Nä, inga stjärnor eller ljusstakar i fönstren än, men en liten föraning av vad som komma skall...

Bakat saffransbröd och upptäckte för sent att vi saknade russin. Passade mig utmärkt eftersom jag avskyr russin, så det fick pyntas med pärlsocker i stället.

Rocky road i två omgångar, och jag har ätit fortare än jag bakat. Nu är resten infryst och frysen skulle behöva inbrottssäkert lås.

Rönnbärskransen är upphängd på ytterdörren, och jag resonerar som så att rönnbär är faktiskt inte jul eller advent, det är höst. Julskylten ska hängas på öppna spisen om ett tag vilken dag som helst

Måste kolla så adventssiffrorna funkar, återstår att köpa ljus och mossa.

Maken har satt belysning i trädgården, syns inte så bra här men den ska nu få lysa dygnet runt. 

Köpte ett litet zinkhus häromdagen, inte så juligt kanske men väldigt fint sken på kvällen.

Nu kommer strax våra grannar på lussebullsfika och banne mig om jag inte dukat med röda servetter. Ja, banne mig om inte advent flyttat in här med en halv fot.

Varmt välkommen ska du va!

Så himla fredag

Dagens fredag:

Stövlar: Primeboots, jeans: G-star, tröja: Chill Norway, sjal: H&M

Fredagskänslan. Den känslan.

Tänk om nån sa att "Nä du lilla stumpan, i morrn är det tisdag, upp och hoppa" Då hade jag sparkat in knäskålarna på vederbörande för jag är så fredagstrött så det går inte att beskriva.

Trött och mätt och vågen visade +/- 0 i dag. Ett misslyckande som jag just i kväll struntar i. Orkar inte bli besviken efter en vecka med strikt kost och tre löprundor, utan tar en pizza och trallar på.

Fyra viljor, fyra pizzor

Hahaha, har haft en sjukt rolig mejlkonversation på Facebook med en kompis. Skrattade så jag nästan kissade på mig, ibland behövs inget storslaget för att magen ska vika sig i garv *underbart*.

Och fy f-n vad jag avskyr Dobidoo...och Böda camping, eh, är det på riktigt?

God afton.

Om olivträd och sånt

Dagens onsdag:

Boots: Replay, jeans: G-star, tisha och kofta: Hunkydory

Jag har ett olivträd som står i sovrummet. Trött, torrt och visset står det där och tappar blad, ett efter ett. Blopp blopp.

Tänker att jag har vissa likheter med den torra busken- fnöskig, trött och glåmig. Men rak i ryggen och rätt så reslig och lite stolt.

Fryser och har svårt att bestämma om det beror på trötthet eller feber? Mosig i huvudet men ändå belåten på nåt underligt vis.

Diskmaskinen surrar i bakgrunden och maken är lyckligt hemkommen från jobbresan. Han sitter trygg i soffan och gäspar efter en lång resa, i kalsonger och t-shirt, njutandes av att slippa kostym och viktiga beslut. Min klippa, min skatt.

Store sonen tar ett bad och den yngre sjunger med hörlurarna på. Vi har fikat på pepparkakor och mjölk och jag tänker att jag är lyckligast lottad i världen. I den här lilla världen, som är viktigast av allt.

Och så dagens julförberedelse: jag har köpt pepparkakshus glöm inte anteckna

Hemmajobb

Dagens tisdag:

Ja, jag har banan på mackorna så det så

I dag jobbar jag hemifrån, och godegud så skönt det är. Jag får dubbelt så mycket gjort på halva tiden bara jag får arslet ur vagnen. Sitter i mjukisbrallor, osminkad och ingen telefon som ringer, inte tusen frågor utan lugn och ro.

Och förutom att jobba hinner jag som synes blogga, och piffa lite. Snodde just en idé rakt av från en bloggande Oslotiger (härmapan tackar för tipset) med en ljusslinga i fönstret.

Magklumpen från i går börjar avta, jag intalar mig själv att jag trots allt har det väldigt bra. Att jag är den sista som borde gnälla. Jag har ett jobb med stor frihet och även om jag inte har en själsfrände bland mina kollegor så är det en skara reko, goda arbetskamrater.

Jag har en frisk familj och några riktigt goda vänner, mat på bordet och garderoben proppfull med trasor (det sista kanske inte tyder på själslig lycka, men vaffaen...). Tittar jag på resten av veckan blir jag också lite uppåt, två inbokade luncher med goa, härliga tjejer och i kväll hämtmat för mig och pojkarna. Maken är på jobbresa långt västerut, då brukar jag visa upp latsidan också.


Tjofräs.

Vemodig måndag

Dagens måndag:

Kängor: Vagabond, jeans: Please, tröja: Hunkydory, sjal: Rabens Saloner

(Maj gadd, jag ser ut som världens sorger vilar på mina axlar. Jösses amalia)

Har haft en klump i magen i kväll, en envis och lite sorgsen. Och för en gångs skull vet jag vad det beror på, annars brukar såna där klumpar hos mig vara oförklarliga och lite diffusa.

Jag träffade på mina gamla arbetskamrater i dag, de jag jobbade med för 4-5 år sedan, på en annan avdelning än min nuvarande. De hade enhetsmöte på mitt våningsplan hela högen, och för mig blev det en känslostorm utan dess like. Skratt, skämt och kramkalas. Skvaller och känslan av att vara hemma, bland vänner.

Arbetskamrater som jag frivilligt lämnade för ett annat jobb, för att jag trodde gräset var grönare. Jobbet är kanske bättre än det förra, jag minns knappt, det blir alltid efterhandskonstruktioner. Men människorna. Människorna. Vi hade så himla kul, och även fast jobbet slet och förgjorde där också så kunde jag idag förnimma känslan av att längta till ett lag, till en samling förtroliga.

Efterklok är mitt namn idag.

Och vad är det med jobb egentligen? De som har ett gnäller över det eller väldigt många, de arbetslösa suktar efter ett, och en vän till mig, som valt att hoppa av ekorrhjulet och leva some kind of lyxhustruliv, hon är otillfredsställd och smådeppig över tillvaron i allmänhet. Själv tror jag att deltid är svaret på gåtan, men det tar vi i ett annat inlägg.


Jag var i alla fall förnuftig och gjorde bästa möjliga av mitt surmulna liv i kväll, jag gav mig ut och sprang. Eller lufsade skulle man kunna säga, knappt 3 km. Och det kändes så himla bra. Har inte sprungit på över 2 månader men kroppen kändes piggare än jag föreställt mig. Det är inget påhitt att själen känns renad av att svettas och låta hjärtat jobba, det är så himla sant och uppenbart. Och ändå hittar jag på tusen ursäkter att slippa? Ofattbart.

Eh...typ bevis

Zyberkramar och språkpoliser

Dagens söndag:

Ullstrumpor i läsfåtöljen (just nu Prästungen av Göran Tunström, mycket bra)

Har ni sett det otäcka lilla fenomenet som alltmer smyger sig in i det skrivna? Det där med Z. På det förbannade Facebook svämmar det över av kramizar och kidz. Vaffaen händer?

Eller för att citera Mark Levengood på Twitter: "Och varför säger folk "kramizz"...? Är det att man kramar med ena handen och kör upp en elkabel med 800 volt i rektum med den andra?"

Mycket retsamt.

Eller det där att skicka cyberkramar. Bevare mig från sådana, jag vill ha riktiga kramar och kunna avgöra om de är varma. *Fnyser*

För mig är språket så oerhört viktigt. Nä, inte att det grammatiskt korrekt och tillrättalagt, utan att det porlar fram som en behaglig bäck utan en massa förbannad särskrivning och inbjuder till att läsa mer. Å mer å mer å mer. En punkt eller ett komma på "rätt" ställe och texten blir behaglig och berör. Ett träffsäkert ord som lockar till skratt på exakt rätt plats. En oväntad, spännande formulerad fråga som träffar en som blixten.

Ljuvliga, ljuvliga ord.

I går var jag på ett riktigt kåserihumör, det blir jag ofta när jag känner mig motvalls och som en retsticka. Idag är det mer citat som formas, och tänk att de alltid låter bättre på engelska? If being ironic was a well payed profession, I would be a millionaire.

Och med de tänkvärda orden fångar vi denna fab söndag, girls. Najz som jag brukar säga.

Gissa bajset

Dagens lördag:

Raggsockor: mammas hemmastickade, byxor: House of Lola, tisha: MQ

Otvättat hår, snuvig och blek. Allt annat än tillrättalagd, det tillrättalagda får feel-good-bloggerskorna stå för, hohohoho. 

Förlåt rubriken minns ni barnprogrammet? men idag har orden nästan försvunnit (en del kallar det bloggtorka, jag avskyr det ordet). Jag menar gissa lördagen, vi kör en bildkavalkad:

Maken och jag gick en långpromenad morse när tonårshuliganerna sov, vilket de gör fram till lunchtid.  Har ett naturreservat i närheten som vi glömmer bort att vi bor bredvid, pinsamt. Kor, sjö och skog alldeles nästgårds.

När vi kom hem bakade maken bullar, jag vet inte om jag ska gratuleras eller beklagas. Fina var de, och doftade gott, jag smakade faktiskt inte just idag. 

Adventssuget gnager i mig. Slängde upp en ljusslinga på spegeln och såg oskyldig ut, bah, har väl inget med julen att göra.

Vi brukar klä oss fina för varann på lördagar. Gör inte ni? Iiiiiiiinget konstigt alls. Nä, jag skojar. Vi har en svägerska som fyller jämnt om ett tag och som ska få lite kul uppvaktning i form av en video från nära och kära, därav kostymen. Kan meddela att vi hade väldigt kul, hoppas grannarna inte såg.

Och maten, maten! I kväll blev det chicken Paneng, hur gott är det inte? Har ni provat? Världens enklaste. Bryn kycklingfiléer och paprikor, strö över panengkrydda (finns i påsar, typ som tacokrydda), låt steka en stund och häll på kokosmjölk. Klart. Smakar som en thailandsnatt.

Efter maten en mugg glögg. Godegudsågott. 

Advent, du närmar dig.

En lördag i livet.