Nedräkningen har börjat

Dagens lördag:

Jag är verkligen som ett förväntansfullt barn inför julen. Pirrig och stressad till tusen, trots att jag är klar med allt i god tid. Det här är höjdpunkten på året, tycker ni det också?

I går eftermiddag träffade vi ett par vänner på after work en stund, mysigt. Satt i en överbelamrad lokal och drack skumpa och tittade på stressade julklappsköpare som började sina inköp igår. Totalt oförklarligt om du frågar en kontrollerad, planerande julfascist som mig.

Börjar dagen med en Treo och bankande stresshuvudvärk. Totalt onödigt och oförklarligt.

Huset är tyst, granen lyser, ungdomarna sover och det är nästan så jag önskar att jag hade några måsten hängande över mig. Bara för att, liksom.

Maken har åkt in på stan med en kompis för att handla frujulklappar, alltid ute i sista minuten. Jag hoppas på stordåd och att han förstår sitt eget bästa. Tycker jag har hittat jättebra klappar till honom, men det törs jag inte berätta här utifall han skulle smygläsa (vilket inte är så troligt).

Små, lätta snöflingor singlar ner, lagom kallt och vi är lediga. Da´n före da'n före da'n.

Kan nån stoppa tiden?