Att förlora sitt signum

I dag glömde jag bort att fota en dagens, och i ärlighetens namn måste jag säga att jag småflabbar lite varje gång jag gör det. Visar dagens alltså. Känner mig lite jättefånig och fnissig när jag tänker på att jag står med mobilen framför spegeln och tar ursopigt dåliga bilder. Hahaha, tur jag har uppnått en så aktningsvärd ålder att jag med högburet huvud skiter i det mesta som inte är av värde för mig, och kan bortse från skämshatten.

Dessutom tycker jag ju det är dunderkul att kolla in dagens outfit på alla andra, likasinnade, låta mig inspireras och kreativiseras. Dessutom funkar fotandet som en liten "kläddagbok" för mig (jo, jag hör hur stolligt det låter), med en påminnelse om att Hm, jo det där hade ju jag på kroppen en gång. Aaa, typ så.

För ett tag sedan kom maken hem med lite överraskningar till mig. Jo, han är väl drillad i Odd Mollys värld och känner till lågoddsarna för att göra hustrun på gott humör. Misstänker att det var på 70% rea, för maken i fråga tycker att OM är så hutlöst dyrt så han liksom fnyser. Men rart var det.

Bloomers i tusen färger...hm, när ska jag ha dem? Fast det var fint av honom, det måste jag tillstå

Odd Molly, ja. Kläder som liksom varit mitt signum i flera år. Som varit jag. Kläder som mina barn känt igen på kilometers avstånd, indoktrinerade i lovely knitens värld, hehe. Mamma, hon där har väl Odd Molly på sig? Varvid den ömma moderns hjärta formeras till en geléklump och hon bjuder på glass. Eller nåt. Kläder som mina arbetskamrater både skämtsamt, snorkigt och beundrande kommenterat genom åren. Är det en sån där Molly? som gubben Grahn brukar väsa från kontorsrummet bredvid. Väldrillad han också.

Men se, nu har det hänt nåt. De hänger där inne i garderoben, oanvända och trötta. Obrukade. Det släpps nya kollektioner på löpande band. Det förbokas och beställs, stöts och blöts. 

Och jag står där, häpen, och känner inte alls samma samhörighet längre med de färglada, unika folkloreplaggen som liksom varit jag ända in i märgen. En lite ytlig sorg kan jag berätta. Snopet. Fast det kanske går över om jag känner mig själv rätt.

Nåja, ytligt var ordet. På tal om det kom mina beställda kläder från House of Lola i går. Fina som snus och jag är nöjd, trots att byxorna kom i svart och jag (trodde) jag beställt färgen mud. Fast efter lite dividerande med mig själv behöll jag dem, svart-grå-beige-färglös som jag är.

Ja, men så himla bra bild, 1-0 till mig. Not

I dag har jag jobbat hemifrån på eftermiddagen. Ljuvligt skönt. Och snart en springtur med C idag igen det går bra nu. Fast just nu spöregnar det så det kan hända att jag stannar hemma och moffar kantarellsmörgåsar i stället.

Livet i 200 knyck

Dagens onsdag

Kofta Hunkydory, sjal Ester Eleonora, halsband Icon

Vart tar dagarna vägen? Är det här sunt?

05.10: Klockan ringer (svimfärdigt trött)
06.50: Tar tåget till Stockholm (trött)
14.07: Tåg hem igen (trött)
16.30: hemma, slänger i mig en banan (dödstrött)
17.00: Springer 5-km-slingan med C (tillfälligt vaken)
18.30: Stressar ihop pasta och skinksås till hungriga träningskillar (vimmelkantig)
19.30: Vrålhungrig, grinig familj äter (slänger i sig) middag (zombietrött)
20.00: Tvätt, stryk, handla mat. Och för all del, maken är med här, så martyrisk är jag inte (grinigtrött)
21.00 Läser jobbmail och planerar morgondagen, men ger snart upp (ögonlocken klipper farligt)
21.30: Bloggar (man kan verkligen fråga sig varför)
22.00: Nyper mig i armen för att se om jag lever. Nähä. Somnar ovaggad

Har ni också ett glamoröst liv?

Blödig tisdag

Dagens tisdag:

Linne och tröja Hunkydory, jeans G-star, skor Converse

Har ni också såna där dagar ibland, där liksom tårar, stolthet och tacksamhet bubblar inom er? Där gråten står på tröskeln till att bryta ut i skvalpande tårar samtidigt som glädjen fräser som sockerdricka i kroppen?

Det började när jag kom hem från jobbet och upptäckte en stor påse nyplockad svamp som hängde på dörren. Prunkande, gyllene svampar med en lapp hängandes bredvid: Hoppas de smakar vännen min. Kram Lena. Bara så. Min goa, fina vän Lena. Bara så där. Det var då de första tårarna brände till i ögonvrån.

Vid middagsbordet satt familjen, den älskade gudomligt ovärderliga familjen och smaskade nystekta kantareller. Kloka tonåringar med diskussioner och skratt. Samhörighet. Efteråt satt maken och jag kvar och liksom bara insöp våra fina barn, talade om hur otroligt stolta vi är över dem. Kände för en kort stund meningen med livet alldeles påtagligt. Det var då den andra omgången tårar började bränna.

En blödig tisdag. En fin tisdag. En tisdag som just avrundats med en timmes promenad minsann. En tisdag som jag nu ska avsluta i sängen med surfplattan på magen för att sedan somna sött.

I morgon blir det Stockholm igen, fast en lugnare dag än sist, en dag där jag sätter agendan. Jag ska hålla utbildning och är jag riktigt effektiv lat kanske jag hinner med 13-tåget hem. Rena deltiden.

Snyft och god natt.

Slätstruken måndag

Dagens måndag:

Jeans G-star, linne Filippa K, kofta Me and I, skor Vagabond, halsband Marocko

Här sitter jag på rumpan framför datorn, och får fönstren putsade. Det är en kompis till äldste sonen som så smart har köpt sig putsutrustning och erbjuder grannskapet nytvättade fönster. Han gör det superbra, och det är tredje gången han är här. Känner mig lite som en hollywoodfru.

Annars inget större att förtälja. Solen skiner och jobbet är stressigt. Damm i hörnen och valkar i sidorna.  Men kanske ändå en märkbar aning...av att jag äter bättre och rör på mig. Kanske (och här är det verkligen ett kanske) att magen känns lite plattare och kroppen rörligare.

Och så det där godissuget då.

Tankat energi & syskonkärlek

Hemma efter ett dygn i sommarstugan. Åh, vad skönt och tyst där är, nästan för tyst och för svart om kvällarna. En tystnad och ett mörker som åtminstone när jag är ovan, gör att jag kan ha svårt att somna. Skog med lövträd som rasslar, kor inpå knuten som råmar och tittar förundrat på oss. Stillhet och tid att andas.

Pojkarna var kvar hemma, men jag kände mig lugn. K var på fotbollsmatch men kom hem vid halv tio och umgicks med lillbrorsan resten av kvällen. Haha, gullungar, de hade sovit i våran dubbelsäng i natt, legat och pratat halva natten. De är verkligen bundisar, månar om varandra och är varandras bästa vänner. Det skiljer bara ett år mellan dem, och idag är jag så glad att de kom tätt även om det var ofantligt jobbigt bitvis när de var mindre (och slogs och bråkade så mor var alldeles rådlös).

Nu ska jag smälta ner som en deg i soffan och lagra energi. För energi behövs framöver. September månad är fullsmetad med aktiviteter och roligheter, men inte så mycket tid för vila.

Nästa lördag är det den årliga cykelfesten, gudars vad kul det ska bli. Vi ska laga efterrätt och vad det ska bli tänker jag fnula på i morgon. Helgen därpå ska jag till Stockholm med tre tjejkompisar. Vi ska bo på hotell, shoppa och äta gott. Jösses amalia säger jag bara, vilken ynnest. Och ett par veckor senare är det 40-årsfest för grannen A. Jag känner mig både sliten och piggelin när jag tänker på alla roligheter.

Och mitt i allt detta festande försöker jag ju leva sunt och gå ner några kilon. I dag har maken och jag powerwalkat i två omgångar, totalt drygt en timme och i morgon bitti ska vi spela badminton med C & J. Och på kvällen ska B och jag springa spåret. Jojo, det gäller att inte släppa nu när det börjar kännas lite lättare. Maten har också funkat OK, peppar, peppar. Har nästan helt undvikit kolhydrater den här veckan, men ätit gott ändå. I kväll grillad entrecote, med grönsaker och bearnaise. Inget vin dock, lite tråkigt, men jag står ut just nu och sparar mig till tillfällen när jag verkligen tycker det är trevligt (läs: oumbärligt) med ett par glas eller fyra-fem.

Och på tal om det så känns det som jag snart dör godisdöden.

Helg och nya tider

Dagens fredag:

Tröja Chill Norway, jeans Levi's, stövlar Hunter, halsband Icon

Fantastisk bild, jag är verkligen en mästerfotograf

Sköna, efterlängtade fredag- välkommen.

Regnet har öst ner och dagen har varit nattsvart, men nu helt plötsligt spricker det upp med sol och blå himmel. Som en tanke liksom. Har varit dödstrött idag (också), men det är lättare att bära tröttheten en fredag.

I går kväll hade jag House of Lola-klädförsäljning här hemma och några av tjejerna blev kvar långt in i på senkvällen. Jättemysigt, men jag är ju så himla kvällstrött och tillika morgondito, så idag får jag sota för det. Köpte ett par byxor och en tröja, mums, en finfin kollektion den här hösten.

Vi ska strax åka till sommarstugan, jag och maken. I bästa fall får vi med yngste sonen men vi har slutat tjata, hota och muta med dem. Det är en ny tid för oss. En tid av oro när de är hemma själva, men också en lite spirande tid av fri tid och tid utan den ständiga frågan "När ska vi åka hem?" och stress och känsla av otillräcklighet. Vi åker hem i morgon igen, längre vill jag inte lämna dem ensamma. Blir lite nyfiken hur ni där ute gör med era tonåringar?

Vi ska höststäda lite, plocka in trädgårdsmöblerna och ta hand om frukt. Bara slappna av med skog och kor inpå knutarna. Mitt paradis, som jag är så glad att vi inte sålde som vi pratade om ett tag. Bara för att vi har så lite tid att spendera där. Men tiden där är verkligen värdefull, jag känner mig totalt avslappnad, går i gamla lumpkläder och duschar när jag behagar.

Handlade ett litet belöna-mig-med-att-nu-är-det-helg-mys-doftljus på väg från jobbet.

Välkommen höst!

Gäsp och morr. Och lite skönt pust

Dagens onsdag:

Jeans Please, tröja Boomerang, jeansjacka Odd Molly, sjal Rabalder, skor Converse

Sur, bitsk och trött

Den här dagen kan vi spola ner i toaletten och låta kloakråttorna ta hand om.

Bara det att stiga upp vid halv fem efter att ha sovit fyra timmar. Och sen ett tåg, fullproppat med mobilpladdrande kostymgubbar som inte förstår en arm kvinnas behov av att få sova. Nä, som högt och ljudligt gör upp affärer och knappar laptops som om de hade rätt att inskränka på mitt behov minst ett par timmars djupsömn.

Och sen möten på löpande band. Visioner och kommunikationer och mål och strategier. Blablabla. Ord. Ord. Ord. Men ord måste som bekant omsättas.

Efter lunch råkade jag i en sån paltkoma så jag undrar om jag inte snarkade lite sött dregglandes. Och i kväll är huvudet som en stor, överkokt kastrull med kall, äcklig gröt om nån undrade.

Vad mötena handlade om? Ingen aning. Fast jag nickade och hummade korrekt och vid rätt tillfällen, det är jag säker på.

Men en sak räddade upp dagen. Joho då, präktiga Fia har rört på fläsket, en mil i dag också. Fröknarna C och B tjatade ut mig. Tack ska ni ha, det gjorde ni bra!

Nu ska jag lägga mig och vakna snygg och snäll i morgon. Wish me luck.

Med en mil i benen

Dagens tisdag:

Jeans G-star, blus Odd Molly, sjal Rabens Saloner

Nu ska jag lägga mig i soffan. Som en förnöjsam padda ska jag ligga där och känna mig duktig för jag har gått/sprungit en mil idag. Först runt gärdena med C, 6 km, sen hem och slängde i mig mat och så ut i spåret, 4 km, med maken.

Den känslan. Efteråt.

I morgon ringer klockan kvart i fem, ska till Stockholm och gäspa mig igenom möten hela dagen. Borde vara förbjudet med tåg som går klockan sex. En liten aning stressmage och spänningshuvudvärk börjar göra sig påminda, som en pålitlig vän som alltid dyker upp så fort jobbet drar igång.

Och i övermorgon ska jag ha klädparty (heter det så?? Vilket jädra fånigt ord). House of Lola heter märket, om det är bekant? Ska bli jättekul att se den nya kollektionen. Men innan dess ska jag hinna skura toaletterna och helst baka nåt husmoderligt att bjuda på. Aj, nu spänner det i stressnerven.

Nä, nu tror jag min butler vill passa upp.

Gammelmor

Dagens måndag:

Klänning Chill Norway, byxor Maison Scotch, skor okända och uttjänta

I dag började min yngste plutt gymnasiet. Totalt ofattbart med tanke på att det inte var längesedan han var en liten rultig, fjunig och go bäbis. Och totalt ofattbart att en så ung omogen donna som jag numera har enbart gymnasiebarn. När jag började gymnasiet var ju min mamma tant. Eh?

Dagen som varit har galopperat fram som en dopad hingst. Har haft så ofantligt mycket trubbel och jäkt på jobbet. Nu får jag äta upp de där smekmånadsdagarna som inledde tiden efter semestern. När klockan var närmare halv tre undrade jag varför jag kände mig svimfärdig. Kunde det bero på att jag glömt äta lunch? Sprang ut på stan och köpte en låda mat som jag slängde i mig framför datorn. Arbetsmiljö när den är som bäst *harkel*.

Nu har i alla fall lugnet lagt sig. Jag och pojkarna har ätit wokkyckling och nu inväntar jag maken som varit på jobbresa söderut. Och köpt med en överraskning till mig! Joho, min man han kan han. Undrar vad det kan vara? Nåt juvelbestrött? Mat från Sibylla?

God knows.

Hösten som blev till högsommar

Ullstrumporna åkte av illa kvickt, för sommaren kom på oväntat besök. 25 grader varmt och en nästan tryckande värme. Har suttit större delen av dagen i solstolen med iPaden på magen och kaffemuggar som avlöst varandra, och känt att det kunde varit min heltidssyssla. T o m pelargonerna, som jag börjat tröttna på, gjorde sig bra i solskenet.

Fick ett somrigt infall och fixade en jordgubbssmulpaj. Där degen skulle bestå av 3 msk socker och jag hällde i 3 dl...Disciplinerad som jag var smakade jag inte, men övriga familjen åt, intet ont anande. Och tog om, haha, det måste varit en sockerchock.

 En söndag när den är som bäst.

Tips från coachen

Dagens söndag:

Plysch och ull, Odd Molly

Den utlovade solen lyser med sin frånvaro, i stället blåser det ruggigt och golven börjar kännas kalla.

På tal om sol, ja. Tycker ni också att solbränna försvinner som en avlöning? Den där uppiggande färgen som gör att även en glåmig, surmulen fyrtioplussare under kort tid får känna sig lite fräsch och (nästan) snygg. Jag fick tips av en kollega att käka tillskott av betakaroten, som ju finns i bl a morötter, och jädrar i min låda om det inte har gett lite effekt. Har tagit en tablett om dagen sen i maj, sedan var jag på Malta knappt en vecka i mitten av juli och fick sol (sommarens enda). Och jag har fortfarande rätt mycket färg kvar. Vet att det inte hänt tidigare, så det här är piller som jag för en gångs skull tror på (och jag är förstås sponsrad, men tanke på hur många läsare den här bloggen har).

Snyggpiller

Haha, och på tal om nåt helt annat. I går kväll när jag lite uttråkad låg och botaniserade på fåniga Facebook såg jag en bild på ett gäng gubbar (ja, gubbar) på väg till krogen. Man skulle lite snällt kunna kalla dem nattklubbsinventarier de här herrarna. Och för all del inget ont i det, absolut inte, meningen är inte att framställa dem som patetiska äkta män och pappor. Nä, mer som levnadsglada och flirtiga killar i sina bästa år, med grånande tinningar som färgas och flint som kompenseras av försök till poppiga kläder och attityd. Riktiga gringos med andra ord :)

Och i natt hade jag dessutom en dröm tillägnad nådiga herrarna. Mowaaaah! Impade må de vara. Jag drömde att det lägligt nog satt en skylt utanför stans stora nattklubb, med texten "No area for old men". Bara så, inget mer. Det måste ju närmast vara straffbelagt att drömma så? Diskriminerande.

Jag skäms och får väl gå i bikt.

Att bara chilla

Dagens lördag:

Top Malene Birger, kjol House of Lola, skor Vagabond

En ganska innehållslös dag, men inte meningslös på nåt sätt.

Somnade om efter att mannen åkt i väg på golfresa och sov till halv tio. Fick nästan panik, det händer i princip aldrig att jag sover så länge. Åt frukost och tog en timmes promenad (veeet att jag skulle springa, men jag tror jag gör det i kväll).

Eh...typ bevis

Sen åkte E och jag in på stan och han klippte sig lagom till skolstarten. Och shoppade skor till mig på rea. Supersköna, märket heter Catarina Martins, har aldrig hört talas om det. Spanskt tror jag. Köpte med lunch hem, Mc Donald's till killarna och tonfisksallad till mig.

Har dammsugit, dammat och gjort rent toaletterna. Tvättat nästan hela tvättkorgen tom (gud vad jag låter redig). Skön känsla det där med ordning och reda.

I kväll blir det hämtmat från Asiatiska, blir så lat när jag är gräsänka. Som vanligt blir det skaldjursmix, gott så in i bängen och inte alltför onyttigt. Skippar riset och kör grönsaker till. Om jag dessutom tar en springtur när mörkret faller (jag gör mig nämligen bäst i skymning iklädd cykelbyxor) torde den här lördagen bli ganska nyttig och tråkig. Och mina pojkar verkar stanna hemma i kväll, bingo!

Dagens fynd!

Bravo och tjing.

Fredag *klapp, klapp, klapp*

Dagens fredag:

Jeans Please, linne Odd Molly, blus Ewa i Walla, skor Converse

Synd att veckans bästa dag försvinner så snabbt. Till och med myndigheten och manchestermännen lever upp på fredagar. Doktorerna och professorerna får liksom skutt i stegen. Och berättar skrockande att de ska dricka chablis i kväll.

Fredag på myndigheten

Suger ut det sista av denna fredag, som är solvarm och vindstilla. Vi har grillat och ätit gott och är så där löjligt belåtna. Och jag går och nyper lite bland örterna i landet, luktar och rycker ogräs. Retar mig på degmagen och handtagen omkring. Frågar maken om han tycker jag är tjock och han suckar tungt och säger nej för sjuttionde gången den här veckan. Han tålmodig och jag omogen, same procedure.

Snart en långpromenad, jo jag ska uppbåda kraft att röra på mig, trots fredagskväll. Och i morrn bitti ska jag ut och springa. Om jag lovar mig själv och på bloggen, då måste det väl bli av? Jag är nämligen så himla fenomenal på att förhala saker och skjuta upp till morgondagen. Demain il'y a un autre jour. Typ.

I morgon åker maken på golfhelg med killgubbkompisarna. Vet inte riktigt vad vi ska hitta på, vi som blir kvar. Det kan förresten  bli så att bara jag blir kvar, för med tonåringar vet man aldrig. Jag hoppas att jag kan muta hota mina killar att stanna hemma med mig, kanske köpa pizza och hyra film. Men jag misstänker starkt att "snart-18-åringen" har andra planer än att mysa med morsan i soffan. Jösses vad det lät martyriskt, handfallen kvinna utan man och barn. Jag som trivs rätt förträffligt i mitt eget sällskap.

Nä, ta vara på nu. Snart är det måndag februari.

Att vara lite besatt

Dagens torsdag:

Klänning Chill Norway, tröja Urban Outfitters, halsband Icon

Jag har inga egentliga intressen. Jag skriver det med lite skämshatt på, för det låter som ett innehållslöst liv. På nåt vis.

Visst gillar jag att pula i trädgården och inreda hemma, jovars. Och visst tycker jag riktigt mycket om att åka skidor på vintern, fint som snus. Resa tycker jag är trevligt (som man säger i min ålder). Och träna är väl inte särskilt kul iofs, men det låter ju lite alert att jag ändå av och till (mest av) rör på arslet.

Det finns egentligen bara en grej jag riktigt så där passionsartat brinner för, tänker på, botaniserar bland och eh...ja, älskar? Kläder. Mmm, kläder. Det upptar en massa av min tid och plånbok kan jag berätta, att låta mig inspireras, fundera på kombinationer och copycata snygga outfits. Mycket ytligt, jag vet, ingen behöver informera mig om det. Inte desto mindre en passion, som är både dyrköpt och sorgframkallande.

Dyrt är ju ofta snyggt i min värld, tyvärr, och det där med sorgen har att göra med ännu en ytlighet...kroppen. Den där kroppen som lever sitt eget liv (och som jag glatt föder). Som i en fas kan må riktigt bra i sig själv av träning och balanserad kost. Eller som nu, vara ledsen som en vissen, uttorkad växt och se med avsmak på sig själv. Otränad och övergödd efter en lång semester full av mat, glass och vin. Och strenande, urväxta klädtrasor.  Och en massa livskvalitet, hehe.

Kläder, ja. Vilken glädjekälla. Och vilket sorgebarn.

Och så det där med stil (ja vad är det- nån som vet?). En del är så himla bra på att kombinera, hitta sin egen stil och se så där självklara ut. Nån annan i samma utstyrsel kan se ut som en julgran, obekväm och påhängd. Eller intetsägande.

Det kanske handlar om personlighet, om människan inuti? Gud allena vet, och jag ska sluta filosofera. Bara konstatera att jag själv varken känner mig som den där coola, självklara eller julgranen. Näpp, jag känner mig präktig. Präktig, småtrist och lite genomskinlig.

Men jag är rätt glad ändå. I alla fall idag, för jag har skolkat tidigt från jobbet. Igen. Och intagit solstolen. Tjofräs!

En onsdag som aldrig kommer igen

Dagens onsdag:

Brallor Please, blus Odd Molly, skor Converse

En bra dag till handlingarna. Effektiv och lat på samma gång. På jobbet råder fortfarande lite semesterstiltje och lättja. Långa, fnissiga fikaraster och projekt som ännu är lite sömniga och inte kommit igång. Skönt eftersom jag vet att om ett par veckor är det full rulle och stresshuvudvärk.

Slutade redan vid tre (smet tyst) och åkte hem och fixade köttfärsbiffar. Skjutsade K till träning och tog bilen direkt till spåret där kompis C väntade för en springtur. Eller sprang och sprang. Vi kan kalla det intervallträning eftersom vi lufsade emellanåt, flåsande efter en hel sommar utan träning. Men vi är peppade båda två! Vi var så himla duktiga i våras, sprang var och varannan dag, längre och längre sträckor. Vill träna utomhus så länge det går, kan inte tänka mig att inomhusträna i det här vädret. Det tickande Friskiskortet får snällt vänta.

Nu ska jag krypa ner i sängen och skita högaktningsfullt i tvätt och diskmaskin. Sannerligen.

Att leva i nuet

                                                   En dagens, som sig bör:

Tröja Hunkydory, byxor Please, skor Marenas

                                               
Har ni också svårt att leva i nuet? Uppskatta det som är idag, just här?

Nu när sommarsemestern är över ser jag framåt och tycker att den tid som nu är är lite småkass. Är trött på pelargoner och altanen som står där, för kall och myggig att använda om aftonen. Trött på tunna sandaletter att cykla i i kylig morgonluft. Less på gräset som fortfarande växer. Aaa, ni fattar va?

Ser fram emot Primeboots, koftor och sjalar. Rött, mustigt vin i stället för blaskig rosé. Jag törs knappt knysta det, men mest av allt ser jag fram emot julen. Vinter och skidor och fjälliv. I know, weirdo av stora mått. Och när den välsignade julen väl är över, då kräks jag en smula över barr och pynt och förhatlig snö. Och längtar till sommaren. Eller till nästa resa. Eller nästa Odd Mollykollektion.

Och så där snurrar hjulet, där nästgårds alltid är lite bättre.

Så därför ska jag tända alla Yankee-candleljus jag kan hitta i huset. Låta de doftande ljuskällorna spraka tills de tar slut (t o m där har jag svårt att leva i nuet, är ofta för snål för att tända de där dyrköpta ljusen, och tar ett från IKEA i stället. Gaaaaah, vad är diagnosen på det?).

Kanske ska jag i stället för att planera nästa resa, tänka tillbaka på den som var? Njuta av minnena, av att jag fick tillbringa massor av värdefull tid med min familj.

                                     
Sådärja, klok som en bok.

Premiär och välkommen ska du va!

Äntligen (och här är det skribentens "äntligen" som avses, läsarna har nog överlevt, hehe).

Efter ett par år av uppehåll i bloggvärlden. Men som jag längtat! Längtat efter orden, gemenskapen, länkarna och kommentarerna. Ja, kommentarerna, maj gadd, det är ju närmast euforiskt att logga in på bloggen och så har nån ödslat tid att kommentera just mina ord!

Jag har bloggat under otaliga namn, minns dem knappt. Var det kanske Kommandoran, Mollymatronan och Mallgrodan? Och nu rultar fryntliga Fia in på bloggarenan- småfet, obstinat, butter,  ironisk, slösaktig, matglad, livsnjutande och arbetsskygg. Och med en förkärlek för ord. Älskade, älskade ord.

Drömmer om att skriva Romanen. Den där riktiga kioskvältaren, och sen fnysa förnumstigt åt alla som trodde att jag tänkte tillbringa resten av livet på myndigheten. Ja, för myndigheten får väl räknas som mitt andra hem med tanke på att jag tillbringar åtta timmar om dagen i byråkratkorridorerna, bland brunbeiga män i Birkenstock och kopiatorer.

Resten, och helst all tid, tillbringar jag i trähuset med min familj. En familj bestående av två pubertalt truliga (men ack så charmiga och älskade) tonårspojkar och en mycket tolerant och tålmodig make.

Om man i övrigt ska beskriva min person kan man säga att jag shoppar och äter mer än jag borde. Utan tvekan.

Utan tvekan.

Välkommen