Premiär och välkommen ska du va!

Äntligen (och här är det skribentens "äntligen" som avses, läsarna har nog överlevt, hehe).

Efter ett par år av uppehåll i bloggvärlden. Men som jag längtat! Längtat efter orden, gemenskapen, länkarna och kommentarerna. Ja, kommentarerna, maj gadd, det är ju närmast euforiskt att logga in på bloggen och så har nån ödslat tid att kommentera just mina ord!

Jag har bloggat under otaliga namn, minns dem knappt. Var det kanske Kommandoran, Mollymatronan och Mallgrodan? Och nu rultar fryntliga Fia in på bloggarenan- småfet, obstinat, butter,  ironisk, slösaktig, matglad, livsnjutande och arbetsskygg. Och med en förkärlek för ord. Älskade, älskade ord.

Drömmer om att skriva Romanen. Den där riktiga kioskvältaren, och sen fnysa förnumstigt åt alla som trodde att jag tänkte tillbringa resten av livet på myndigheten. Ja, för myndigheten får väl räknas som mitt andra hem med tanke på att jag tillbringar åtta timmar om dagen i byråkratkorridorerna, bland brunbeiga män i Birkenstock och kopiatorer.

Resten, och helst all tid, tillbringar jag i trähuset med min familj. En familj bestående av två pubertalt truliga (men ack så charmiga och älskade) tonårspojkar och en mycket tolerant och tålmodig make.

Om man i övrigt ska beskriva min person kan man säga att jag shoppar och äter mer än jag borde. Utan tvekan.

Utan tvekan.

Välkommen