Spring i benen

Dagens (dassbilds)måndag:

Kofta och sjal: Odd Molly, jeans: Please

I kväll är jag så nöjd med mig, för jag gav mig ut och sprang direkt efter jobbet. Annars brukar jag hasa hem och laga mat, tvätta och fixa och i bästa fall ge mig ut när alla måsten är gjorda. När jag är alldeles slut och dödstrött.

Strax efter fem drog jag på mig löpardojjor och drog i väg, i dag blev det 5 km och det kändes lätt! Törs knappt knysta, men det kändes som jag hade klarat det dubbla nästan.

Så  nu har jag bestämt att det blir mitt nya, att strunta i alla rutiner och måsten när jag kommer hem, och direkt ut och springa. Tonårshuliganerna får stå ut med att jag inte sopar hela curlingbanan, utan de får ta ett par mackor om de är hungriga och så äter vi nån timme senare. Revoltmorsa.

Eftersom jag gärna ser hinder och nackdelar, så inser jag att det snart blir för halt för att springa utomhus. Då återstår två alternativ; ta mig till Friskis och springa på löpbandet bland alla svettisar, eller skaffa ett eget tomten, lyssnar du? Det senare är mer lockande, men det ska vara ett löpband, inget promenadband, och frågan är om det finns smidiga sådana som går att gömma undan? Vi har ingen plats att ha ett stående för jämnan.

Det får blir kvällens span. Och jag är pigg! Jag ska aldrig mer glömma bort att motionera. Tjing.