I såna här lägen kan jag bli lite impulsiv, förmodligen ett utslag av tristess. Blir lite dramatisk i tanken och intalar mig att jag behöver nåt att se fram emot. Det betyder nästan alltid en resa.
Helst till ett varmare land, men för all del, en storstad nånstans i världen kan gå an. Jag är inte så knusslig. Det behöver heller inte vara inom en snar framtid, för mig är vägen dit nästan lika upplyftande som själva resan. Längtan och planerna.
Helst inte en hel vecka, kanske en 4-5 dagar. Men var kan man tänka sig, kanske i november, att värmen fortfarande finns, och inte alltför långt bort? Eller i februari, fast då är det svårare om man inte åker längre bort förstås.
Nu över till toalettrengöring. Nån måtta får det va.
Ja lite värme hade varit gott!! går oxå här i pyjamas och fryser..!! tyvärr så kommer jag inte iväg på några "kortresor" på vintern då jag inte flyger och sätta sig i bilen och åka tvärs över jordklotet funkar inte ;-)
SvaraRaderaHa en fin söndag!
Kram!
Är du också flygrädd? Jag har dödsångest varje gång och lovar mig själv att aldrig mer sätta mig i ett plan. Fast det hinner jag glömma...usch, inte kul, men trist också att behöva avstå. Har du flugit och blivit avskräckt? Jag har faktiskt fått lite lugnande tabletter att ta, och det har varit ok. Inte på långt när avslappnad men det har ändå funkat. Men jag tar helst bilen :)
SvaraRadera