Ynklig

Dagens torsdag:

Landstingsgips

Sitter här sjukskriven och ynklig med handen i paket. Eller inte så ynklig egentligen, utan mer hjälplös. Prova att göra nåt utan att använda höger tumme (om du är högerhänt). Totalt lönlöst.

Och sjukskriven i sex veckor! Sex! Vilket skämt. Vilket jag inte tänker vara, inte en chans. Ska vara hemma en vecka på heltid sedan tänker jag mig en vecka halvtid. Och sen får det f-n i mig vara bra. Klättrar redan på väggarna p g a min oerhörda klantighet där jag klämt tummen, vilket resulterat i både en fraktur och ett opererat ledband. Jag är så trött på mig själv så om jag kunde ta ut skilsmässa från mig själv skulle jag skriva under på en gång.

Sådär, nog pratat om tummen från nu. Jag avskyr när folk ältar sjukdomar och elände, så jag tänker inte sälla mig till den skaran. Simsalabim, tummen är väck.

Annars har helgen som varit inneburit roligheter i form av cykelfest, jag lever fortfarande på det, i misären. Det innebär att man cyklar runt och äter trerätters hemma hos mer eller mindre okända människor. Själva hade vi efterrätten: chokladfondant med hemgjord glass och färska hallon. Sug på den, vad gott det var. Tyvärr var jag så stressad att jag inte hann fota skapelsen, men en bild på glassmaskinen i arbete kan ni få.

Så här snygg var jag på festen (världens tydligaste, bästa bild): jeans Maison Scotch, blus In Wear, skor Ella

Och helgen som kommer lever jag också på. Ingen gipsboxhandske i världen ska få mig att avstå från den. Jag ska åka till Stockholm med mina tre allra bästa vänner. Vi ska bo på hotell, shoppa, fika, skratta, äta massor och shoppa (sa jag det?).

Lyckliga, klantiga jag.