Det där yttre

Dagens tisdag:

Jodpurs Kavat, chinos och tröja Hunkydory, halsband Efva Attling

Känner mig låg och lite deppig. Tyvärr av totalt oviktiga, ytliga skäl.

I kväll lagade jag fläskpannkaka och huset luktade ljuvligt av stekfläsk och lök och dimman låg tjock i köket. Jag lagade åt övriga familjen, för jag har ju bestämt mig för ett förbannat trist liv som inte inbegriper sån mat.

Maken köpte med en räksallad åt mig. Smaklös och räkfattig och med ett HALVT ägg i. Och det var här det första deppet satte in. Va f-n, varför kan jag inte vara lite småfet och nöjd med det? Fryntlig och tillfreds? Äta, njuta och vara glad efteråt. I stället för småångest och självbannor.

Nu är jag vrålhungrig och det är inte undra på. De andra har ätit pannkaka med en massa sylt och druckit mjölk och ätit knäckebröd till. Är belåtna och pruttmätta. Jag har en kurrande mage och tänker på pizzor.

Och inte har jag kunnat springa heller. Har fortfarande skav i hals och värk i öronen, så det har blivit promenader i maklig takt. Som inte ger ett skit känns det som. Mer att att jag får frisk luft och får leka fönstertittare en stund på kvällen. Men det ger ju ingen riktig kondition. Motion. 

Veckans försök att påbörja en viktresa känns som gjord för att lyckas. NOT. Dessutom är jag blek som ett lik. Blåblek. Vore det inte så förbaskat dumt skulle jag sola bo i solarium.

Och i morrn bitti ska jag på mammografi.

Jodå, livet leker.

Men jag ser förstås det patetiska i det här inlägget, dummare är jag inte. Är frisk och har mat på bordet. Och tänker hoppfullt att skönhet beror väldigt ofta på lampans placering.