Söndagstankar

Häromdagen läste jag ett blogginlägg som handlade om egentid. Egen tid. Det var skrivet av en småbarnsmamma, och det var inte så konstigt. Tror just att begreppet egentid blir alldeles påtagligt glasklart när man har små barn. När man har en- eller flera små gulleråttor som i princip dygnet runt hänger i hasorna på en.

Jag/vi hade direkt aldrig någon egentid när barnen var små. Dels berodde det på att mor- och farföräldrar antingen bodde långt bort eller var mitt uppe i karriären. Men mest berodde det nog på att, när det väl kom till kritan, kändes den där egentiden...eh...lite överflödig. Jag längtade alltid efter barnen och kände inte riktigt att jag var avslappnad utan dem. När andra tjejer for på spa och pumpade bröstmjölk fick jag ont i magen av min egen ovilja att ägna mig åt mig själv. Det var väl inte normalt att vara sån? Nu är det ju normalt att vara hursom, dummergök.

I dag har jag hur mycket egentid som helst, alldeles för mycket om du frågar mig. Jag har tonårspojkar som jag skulle vilja tillbringa mycket mer tid med (tyvärr gäller inte det omvända, hehe), men som har en hel värld av kompisar, skola och fritid runt sig, och som inte innefattar så mycket mamma längre. Tack och lov är det så, skulle inte vilja ha det på annat sätt. Men visst är livet märkligt?

Var sak har sin tid. Numera kan jag förresten se ett mönster, att samma mammor som då uppskattade egentid under småbarnsåren, gör det idag också. Nu är barnen stora, så nu är det damklubbar, tjejresor, tjejmiddagar och krogen, och det innefattar inte den andra hälften.

Och då känner jag mig så där knepig igen, som under småbarnstiden, för jag gör nästan allt tillsammans med min man. Vi handlar ihop, lagar mat, viker tvätt och går promenader, som två gamla duvhökar, haha. Vi umgås ju med andra, gudbevars, men ändå. Kanske dags att sätta på stilettklacksskorna och vingla ut i natten som en självständig kvinna med egentid, moooaawwwh! Eller inte, tack och lov.

Jaha, ord, ord, ord. Nu släpper jag tråden, för jag vet som vanligt inte vad sensmoralen av detta var tramsflams.

I dag har det gamla duvhöksparet gått en långpromenad runt stadens stora park, handlat fikabröd och avslutat med en lunch på favorithaket.

Gillar inte söndagar, men den här får väl anses som en av de bättre.

Ajöken.