Zyberkramar och språkpoliser

Dagens söndag:

Ullstrumpor i läsfåtöljen (just nu Prästungen av Göran Tunström, mycket bra)

Har ni sett det otäcka lilla fenomenet som alltmer smyger sig in i det skrivna? Det där med Z. På det förbannade Facebook svämmar det över av kramizar och kidz. Vaffaen händer?

Eller för att citera Mark Levengood på Twitter: "Och varför säger folk "kramizz"...? Är det att man kramar med ena handen och kör upp en elkabel med 800 volt i rektum med den andra?"

Mycket retsamt.

Eller det där att skicka cyberkramar. Bevare mig från sådana, jag vill ha riktiga kramar och kunna avgöra om de är varma. *Fnyser*

För mig är språket så oerhört viktigt. Nä, inte att det grammatiskt korrekt och tillrättalagt, utan att det porlar fram som en behaglig bäck utan en massa förbannad särskrivning och inbjuder till att läsa mer. Å mer å mer å mer. En punkt eller ett komma på "rätt" ställe och texten blir behaglig och berör. Ett träffsäkert ord som lockar till skratt på exakt rätt plats. En oväntad, spännande formulerad fråga som träffar en som blixten.

Ljuvliga, ljuvliga ord.

I går var jag på ett riktigt kåserihumör, det blir jag ofta när jag känner mig motvalls och som en retsticka. Idag är det mer citat som formas, och tänk att de alltid låter bättre på engelska? If being ironic was a well payed profession, I would be a millionaire.

Och med de tänkvärda orden fångar vi denna fab söndag, girls. Najz som jag brukar säga.